Jag flyttar min blogg, för att b.la. kunna äga allt jag skriver, istället för blogg.se. 

 

Här hittar ni mig!!

 

 

 

 

 

 

 Här kommer en lista på saker jag vill ha, eller kunna just nu!

 

1. Tryffel. Jag har värsta dunderreceptet på G med denna underbara klump.

Jag har fått nys om att det går att tävla om Nutri-Nicks bars. Jag åt dom en hel del på SuperSaturday när jag behövde extra energi mellan passen. I regel är jag mot bars, shakes och allt som inte är äkta mat av äkta ingredienser (med undantag av läsk då!). Men nu finns det faktiskt en hel del bars på marknaden som ÄR äkta, och mycket bättre näringsmässigt än majoriteten av all mat idag. Jag är sen med att äta bars, just på grund av din ingrodda övertygelsen att allt är dåligt. Men jag gillar verkligen dessa Nutri-Nicks! Att tillägga är också att dom smakar gott och äkta. Kan hända att man kan äta dessa istället för något annat snacks. I ett senare inlägg kan jag skriva om alla bars jag gillar, och alla bars som jag fördömer ända in i skärselden. 

 

Här kan ni tävla om denna bar!

Det blev även en liten (betoning på liten) runda på stan. Jag har letat efter ett par byxor likt nedan, men alla är för tjocka! Jag skulle vilja ha ett par i ett sladdrigt tyg.

Jag har en rad spännande inlägg på g. Men självaste designen på fullfrulle är på gång att bli något nämnvärt. Vill vänta med dessa inlägg till designen är klar! Men tills vidare kan jag bjussa på en bild på den nylanserade Barbien!! Den är gjord i miniatyr efter en riktigt kvinna. Har ni hört om den tidigare Barbiens mått, om hon vore en verklig kvinna? 

Kram

Jag uppdaterade precis min mobil från iOs 6, till iOs 7. Jag behöver inte skriva något mer. Bilden talar för sig själv..........                                    

 

 

 

 

 

 

Jag steg upp igår morse, laddad för andra dagen med jobb på SMHI. Jag är en riktig frukost och morgon människa, men denna morgon ville inte ens favo-frukosten infinna sig njutbar i gommen. Jag känner hur den fullständigt vrider och vänder sig i magen efter den blivit nedtvingad. Huggsmärtor i magen kommer med 10-minuter mellanrum och det smärtar så illa att jag börjar skaka och gråta. Det fortätter några timmar tills jag somnar av utmattning. Jag vaknar några timmar senare då magvärken lugnat sig, och försöker tvinga i mig dessa fantastiska fiskbullar jag pratade om. Ger upp. Somnar om och vaknar när Melker kommer hem från jobbet. Jag blir undersökt både två, tre, och fyra gånger. Han hittar ingenting mer än feber. Magsmärtorna fortsätter med jämna intervall tills jag får i mig 800 mg ipren. Jag fattar ingenting av detta? Idag är det lite bättre men magsmärtorna kommer fortfarande. Skit också! Denna lördag skulle bli så kul. Jag ÄLSKAR kulturnatten, och det var ju så kul att jobba på SMHI. Jag försöker att inte stressa upp mig pga allt detta, utan ge både kroppen och sinnet den tiden den behöver för att lungna ned sig och kureras. 

 

Det har verkligen varit jättekul att jobba främst bredvid mamma, men också se hur det går till på sjöfartsavdelningen och hur hängivna alla är. Min öron blev extra spetsiga (tänk er alvöron) när min arbetsgivare berättade om problematiken kring pirater och fartyg som försökte undvika dessa. Tänk att piraterna gör idag, 2013(!!!!) så stor sabotage att ca 8 personer från ett statligt verk måste sitta och aktivt ha ständig koll på diverse fartyg, och även ansvar för hela deras färd. 

 

 

Titta in lite senare så ger jag mina bästa "bli frisk" tips. SOM FUNKAR!!

Mina tårar börjar forsa och fortsätter klippet genom. Det börjar när Klara Zimmergren berättar att var femte 7-åring vill vara smalare. Jag tänker mycket på ätstörningar, främst tjejer som mår dåligt utan att veta om deras sjukdom. Tjejer som vet att dom är sjuka, men då ätstörningen blivit för stor att hon är utom hopp. Familjer runtomkring som hjälplöst försöker förstå medan anorexin bara hatar allt gott. Hur familj och vänner inte vet vad dom ska ta sig till längre, och bara ger upp i orkeslöshet. Tar avstånd, skriker, gråter, säger fula saker, gör slut, och säger upp kontakten. Ätstörningen blir större i takt med att personen blir allt mer ensam. Jag skulle kunna skriva oavbrutet i timmar om hur det är kring en ätstörning, ur alla inblandades perspektiv. 

 

Så fort någon annan sätter ord på mina tankar hugger det till inom mig. Jag blir utom mig av lycka att sånt här anordnas, samtidigt som det skär inom mig då jag inser min maktlöshet. Jag känner så starkt för andra människor med ätstörningar. Ätstörningar är det värsta jag vet. Den omfattar alla hemska ting i världen. Hat, döden, och smärta. Det är som en drog man aldrig valt att ta, och blir beroende. Likt en heroinist får anorexin människor att gång på gång ta ett steg närmare döden. Liksaså den med bulimi, ortorexi eller UNS. 

 

Mitt i all denna jävla skit finns det hopp. Jag tror att det finns möjlighet till förändring om majoriteten är beredda att välja, våga, och ta striden. Varje jävla gång. 

 

 

Jag köpte en kronärtskocka för ca 4 veckor sedan. Varje frukost tänkte jag "ikväll ska det bli asgott med kronärtskocka!!". Men kommer en hem 20.30 från gymmet, är det inte aktuellt i min värld, i det tillståndet koka en kronärtskocka. Så där fick den ligga. Länge. Tills den torkade. Jag hade tänkt spraya den ljusgrå och använda som dekoration. Men sen börjar det växa en blomma i självaste grönsaken?? Utan vatten?? Det här går mot hela min tankebana om fotosyntesen (som grundar allt jag vet om allt levande). 

 

Jag gillar inte lila. Och har aldrig gjort. Jag skulle aldrig köpa en lila blomma. Men vem är jag att inte älska en oväntad blomma, från en dessutom hemlig avsändare aka Mr. Kronärtskocka

Jag lever i princip i träningskläder, i synnerhet träningstights. Något som många oroar sig över vid bärandet av tights är denna återkommande kameltån som gärna träder fram väldigt lätt. Många uttrycker en känsla av äcklighet vid kameltåns blotta närvaro. Efter jag instruerat i BodyAttack som innehåller ca 10000000 sqauts, tuck-jumps och lunges kan byxans gren sluta inte långt från livmodern i bland. Ni flicketöser vet vad jag menar. 

 

Jag funderar rätt mycket på oro och ångest som ni vet, allra främst deras urpsrung. Denna gång har jag tänkt mycket på oron kring denna kameltå. Jag har ingenting svar. Ju mer jag tänkte, ju fler frågor rasslade på. Jag lyckades i alla fall lugna mig själv och konstatera att:

• Det är ingen hemlighet att jag har en snippa, slida, muff, puppa, vuvla (kolla http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=vagina för fler smeknamn).
• Det är alltså ingen idé att försöka dölja den. 
• Könsorganet är (på sätt och vis) som vilken annan kroppsdel som helst. Precis som jag ibland har tighta linnen över brösten, kan jag likväl ha tighta byxor över min självaste skapelse.
• Det är så himla fel att bli äcklad av en kvinnas finaste kroppsdel. Även om en inte vill ha en s.k. cameltoe pga okomfortabla skäl, är det synd att skämmas.

Efter detta konstaterande kommer jag inte sluta använda varken byxor eller trosor. Men jag befriar mig, och kanske någon av er läsare (?) från denna återkommande oro. 

 

Nedan har ni både gamla goa' Brittan och Rihanna. Det ante mig att dom också hade en snippa var!

Jag hade laddat för ett långpass! 90 minuter spinning stod på träningsschemat. Jag vill börja variera min träning en aning genom att byta ut vissa korta pass, max 45 min höginstensiv intervallträning som jag ofta kör, till långpass. Och då passar det ju ypperligt att två spinningpass ligger efter varandra på vårt gruppträningsschema. Men väl på spinningcykeln var jag väldigt trött. Jag pressade mig själv genom 45 minuters intensiv spinning. Dags för pass nummer 2, och hela min kropp i princip kollapsar i takt med mitt sinne. Jag var helt gråtfärdig och kan inte tänka på annat än Melker och att sova. Jag har aldrig känt mig så svag i kroppen, någonsin. Och då har det ändå funnits dagar när jag max ätit isbergssallad, gurka och tomat och tränat två hård pass. 

 

Jag brukar vara duktig på att pressa mig själv för att utvecklas. Övervinna mina gränser och vecka efter vecka nå högre höjder. Ibland större, ibland desto mindre. Men alltid högre, alltid något bättre varje pass. Men det här passet gick det verkligen inte att överträffa någonting jag åstadkommit hittils. Jag tog mig genom passet, men inte mer. Jag gick av cykeln efter 2 låtar på andra passet, inte för att jag ville, utan för att mina ben inte hade kraft nog att föra tramporna frammåt. Jag hade inte ens något motstånd på. 

 

Under en längre tid har jag väl helt enkelt pressat mig för hårt, och kroppen valde att säga i från just denna torsdagkväll. Idag fick bli en total vilodag med mental rehab. Jag berättar för mig själv att gårdagen var OK, det gör ingenting, och jag har gjort mitt bästa. Att jag dessutom är duktig som steg av cykeln. Min kropp har även fått mycket och näringsrik mat spritt jämnt över hela dagen. Jag måste återgå till min vanliga, perfekta, energiska form snabbt nu! För på lördag, i morgon är det Super Saturday!! Det kommer bli en påfrestning heta duga på kroppen. Hård träning från 9.00 till 16, med korta pauser, samt lunch 1,5 timme. Lördagen blir desto längre! Detta kommer bli häftigt och fruktansvärt, utomjordiskt roligt. 

 

I all min ivrighet formulerade jag ihop ett dåligt formulerat inlägg i förrgår. Jag tyckte mina slutsatser var så självklara och ville gärna dela med mig. Men de fina och välmenade slutsatserna hjälpte inte att det var författade av dåliga exempel och klumpiga formuleringar. Jag fick kommenterar som bekräftade det. Kommentarerna fick mig in på tankarna om att hälsa är väldigt känsligt. Begreppet hälsa är både känsligt men också väldigt förvirrat för många. 

 

 

Det är svårt att veta vad hälsa är när vi dagligen blir matade med instagram och fitnessbilder där det står texter som "strong is the new skinny" när tjejen på bilden är uppenbart underviktig. Däremot ska jag erkänna att jag älskar citatet. Det är konkret och övertygande på något sätt. MEN, måste en ha definierade muskler för att se stark ut? Räcker det inte bara att känna sig stark? Vi blir matade av en bild av hur hälsa ser ut, istället för att hur det ska kännas. Redan där blir det fel. Hälsa kan inte synas, liksom inte heller ohälsa. Tidningsomslag för tidningar som förespråkar god hälsa genom många bra (men minst lika många mindre bra) tips och artiklar. De publicerar även bilder på mestadels osunda eller överretucherade kroppar. Jag ser även en hel del tidningar som aldrig verkar publicera bilder som är svårt att bli påverkad av negativt av enligt min känsla. Exempelvis friskispressen (tror jag den heter?). Där finns sunda texter, roliga tester som är nyttiga att veta. Istället för ett test av vilken kvarg som ger minst kalorier, visar de t.ex. oftare ett test om vilka löparskor som skonar din kropp bäst. I deras övningsexempel är det alltid en kvinna/man med en helt "vanlig" kroppsform och typ. Kroppen ser äkta ut. 

 

Däremot kan en ibland ana ohälsa genom en människas utseende. Både i stort och smått kan en lägga märke till brister, sjukdomar eller psykisk ohälsa genom kroppshållning och sättet att röra sig. Livlöst hår, svaga naglar, dålig lyster i hyn och sänkt blick är vanliga tecken på ohälsa. Å andra sidan kan en människa som passar in på denna beskrivning vara världens lyckligaste människa lika gärna. Ni skulle sett mig efter 13 dagars studentfirande ;)

 

 

Hälsa är ett så förvirrat begrepp, samtidigt som det är allmänt vedertaget att vilja uppnå det. När wn genom tidningar och media får en konkret bild av hur hälsa ser ut, kan många inte tillåta sig att erkänna sig hälsosamma eftersom de inte råkar passa in på det stereotypiska utseendet av hälsa. På bilder visas oftast antingen extremt vältränade personer, otroligt retuscherade bilder eller elitidrottare. Många elitidrottare har ett överviktigt BMI på grund av deras höga vikt, som kommer främst från muskler. Alltså, om en nu skulle uppnåt utseendet som samhällsbilden accepterar av hälsa, skulle personen ändå uppnåt ohälsa enligt BMI. Det är ett himla vägande, mätande och fifflande för att passa in inom visssa ramar. Men det går inte att uppfylla allt samtidigt. På ett sätt hatar jag alla dessa allmänna rekomendationer kring vikt och matintag, BMI och RDI. Men sen gäller det också att verkligen förstå vad det är som sägs, vad det betyder. Allmäna rekommendationer. I mina öron är en rekommendation något som inte alls är tvunget att följas. 

 

God hälsa är väldigt viktigt att faktiskt ha, för alla. Men jag tror inte man ska ta sin hälsa på allt för stort allvar (om den inte är akut dålig), om det nu bara är en helt vanligt god hälsa som eftersträvas. Om man försöker pressa sig själv på ett sätt som stressar en psykiskt, är det förgäves. Den fysysiska hälsan kan aldrig bli fulländad om inte det psykiska är, och tvärtom. Man måste arbeta aktivt med båda bitarna för att det ska klaffa. Hur ofta hör man inte om gym-freaks som tappar sitt sociala liv? Så fort en har tappat den lustfyllda, glädjefyllda längtan efter hälsa, har hela den mentala biten av hälsa tappats. Det är svårt att mäta hälsa. Den egna hälsan kan bara mätas genom jämförelser, med sig själv, genom minnen; hur det kändes förra gången. Och hur en vill att det ska kännas nästa gång.

 

Detta är bilder jag hittat genom diverse artiklar som författar om ökad hälsa.

Det är så ironiskt på många olika sätt. Den enda av dessa personerna som faktiskt ler på bilderna är Yana Yatskovskaya när hon häller sprit på sina bröst, vad det nu skulle vara för hälsosamt med det. 

 

 

Har precis rensat ur alla väskor jag har. Jag tog ett kort på ALLA diverse läppprodukter väskorna erbjöd, vilket jag inte vågar lägga upp här. Här är mina tre favoriter som jag använder dagligen. Så himla nödvändigt med tre olika, som är lika. Eller inte. Hur som helst: Överst från VS, mellerst Clarins, underst apoliva. ÄLSKAR och rekommenderar alla tre. Inte så fasligt dyra, ganska neutrala.