Jag var på Jolla igår, en fin chokladbutik i Norrköping. De håller föreläsningar och uppfattas av mig väldigt kunniga och professionella. Jag kommer in, ställer enkla frågor om socker. En av de arbetande där undvek att svara på frågan vilket typ av socker de använder i chokladen, innan han precis uttryckt ett misstycke mot det vita och raffinerade sockret. Förmodligen visste han inte. Ok, jag ger honom en chans till, tänkte jag. "Hur ser ni då på stevia, som är helt naturligt från växtriket sedan årtusenden tillbaka?". Han kollar på mig frågande och början babbla om hans misstycke till syntetiska sötningsmedel. Jag läser min innehållsförteckning, fattar ingenting av vad som står (dåligt tecken!!!), beslutar mig för en 100% choklad där innehållsförteckningen författar två ingredienser, samt varnar för spår av mandlar (som jag ändå älskar). Jag betalar, går därifrån något besviken trotts min utomjordiskt goda choklad jag fått med mig. Halva grejen för mig när jag går in i en specialnichad butik på det sättet är att ha en öppen dialog med butiksbiträdet. Tömma hen på all kunskap och fakta, bara för att jag älskar att lyssna, veta och kunna. Prata runt, kring, över, under, hur och varför om produkten skulle kunna få mig att vända plånboken utochin som en följd av väl valda ord från säljaren. Du butiksbiträdet, big mistake. Big. HUGE. Känner mig som Julia Roberts från Pretty Woman just nu. Kalla mig för chokladhoran.