Helgen
I helgen har jag haft svårt att äta. Men jag har försökt trigga matlusten genom att titta på fräscha matbilder av olika slag. Melker drack vin på kulturnatten, och i vanlig ordning har jag svårt att stå emot att smaka, men vägrar ett eget glas. Jag älskar rött vin. Bilden på listan är från hälsomässan, där det var en armhävningstävling. För varje armhävning det gjordes, skänktes 2 kr till en välgörande förening (minns ej vilken). Melker gjorde 50 på tårna, rakt upp och ned! Jag avstod för jag var så trött och sjuk. Jag hade klarat i normalt tillstånd 50, på knäna. ;)
Det blev även en liten (betoning på liten) runda på stan. Jag har letat efter ett par byxor likt nedan, men alla är för tjocka! Jag skulle vilja ha ett par i ett sladdrigt tyg.
Dimmigt
Fortfarande lite krasslig, men tillräckligt frisk ich pigg för jobb. ÄNTLIGEN! Det är fruktansvärt dimmigt denna morgon. Men jag får ju använda min nya rygga från super saturday, där det även ligger en cola.
Jag har en rad spännande inlägg på g. Men självaste designen på fullfrulle är på gång att bli något nämnvärt. Vill vänta med dessa inlägg till designen är klar! Men tills vidare kan jag bjussa på en bild på den nylanserade Barbien!! Den är gjord i miniatyr efter en riktigt kvinna. Har ni hört om den tidigare Barbiens mått, om hon vore en verklig kvinna?
Kram
iOs 6 vs. iOs 7
Jag uppdaterade precis min mobil från iOs 6, till iOs 7. Jag behöver inte skriva något mer. Bilden talar för sig själv..........
Helvettesdagar
Jag steg upp igår morse, laddad för andra dagen med jobb på SMHI. Jag är en riktig frukost och morgon människa, men denna morgon ville inte ens favo-frukosten infinna sig njutbar i gommen. Jag känner hur den fullständigt vrider och vänder sig i magen efter den blivit nedtvingad. Huggsmärtor i magen kommer med 10-minuter mellanrum och det smärtar så illa att jag börjar skaka och gråta. Det fortätter några timmar tills jag somnar av utmattning. Jag vaknar några timmar senare då magvärken lugnat sig, och försöker tvinga i mig dessa fantastiska fiskbullar jag pratade om. Ger upp. Somnar om och vaknar när Melker kommer hem från jobbet. Jag blir undersökt både två, tre, och fyra gånger. Han hittar ingenting mer än feber. Magsmärtorna fortsätter med jämna intervall tills jag får i mig 800 mg ipren. Jag fattar ingenting av detta? Idag är det lite bättre men magsmärtorna kommer fortfarande. Skit också! Denna lördag skulle bli så kul. Jag ÄLSKAR kulturnatten, och det var ju så kul att jobba på SMHI. Jag försöker att inte stressa upp mig pga allt detta, utan ge både kroppen och sinnet den tiden den behöver för att lungna ned sig och kureras.
Det har verkligen varit jättekul att jobba främst bredvid mamma, men också se hur det går till på sjöfartsavdelningen och hur hängivna alla är. Min öron blev extra spetsiga (tänk er alvöron) när min arbetsgivare berättade om problematiken kring pirater och fartyg som försökte undvika dessa. Tänk att piraterna gör idag, 2013(!!!!) så stor sabotage att ca 8 personer från ett statligt verk måste sitta och aktivt ha ständig koll på diverse fartyg, och även ansvar för hela deras färd.
MORRN!!
Här är vi trötta och jg är sjuk. Dricker bland annat en morgondrink på 250 g spenat, 1 lime, 1 grapefrukt, färsk ingefära, färska havtorn, färska goji, 1 litet grönt äpple. Morgondrinken är Inge vidare glamourös, inte heller god, men nyttig. Eat for function!
Titta in lite senare så ger jag mina bästa "bli frisk" tips. SOM FUNKAR!!
DET GÅR ATT BLI FRISK OCH FRI
Mina tårar börjar forsa och fortsätter klippet genom. Det börjar när Klara Zimmergren berättar att var femte 7-åring vill vara smalare. Jag tänker mycket på ätstörningar, främst tjejer som mår dåligt utan att veta om deras sjukdom. Tjejer som vet att dom är sjuka, men då ätstörningen blivit för stor att hon är utom hopp. Familjer runtomkring som hjälplöst försöker förstå medan anorexin bara hatar allt gott. Hur familj och vänner inte vet vad dom ska ta sig till längre, och bara ger upp i orkeslöshet. Tar avstånd, skriker, gråter, säger fula saker, gör slut, och säger upp kontakten. Ätstörningen blir större i takt med att personen blir allt mer ensam. Jag skulle kunna skriva oavbrutet i timmar om hur det är kring en ätstörning, ur alla inblandades perspektiv.
Så fort någon annan sätter ord på mina tankar hugger det till inom mig. Jag blir utom mig av lycka att sånt här anordnas, samtidigt som det skär inom mig då jag inser min maktlöshet. Jag känner så starkt för andra människor med ätstörningar. Ätstörningar är det värsta jag vet. Den omfattar alla hemska ting i världen. Hat, döden, och smärta. Det är som en drog man aldrig valt att ta, och blir beroende. Likt en heroinist får anorexin människor att gång på gång ta ett steg närmare döden. Liksaså den med bulimi, ortorexi eller UNS.
Mitt i all denna jävla skit finns det hopp. Jag tror att det finns möjlighet till förändring om majoriteten är beredda att välja, våga, och ta striden. Varje jävla gång.
Vi börjar med att snälla Du sprider den här videon. För att jag inte ska bli sjuk igen, för att ingen i din närhet ska bli sjuk, och för att få ett avslut på denna JÄVLA SKIT.
Alienblomma
Jag köpte en kronärtskocka för ca 4 veckor sedan. Varje frukost tänkte jag "ikväll ska det bli asgott med kronärtskocka!!". Men kommer en hem 20.30 från gymmet, är det inte aktuellt i min värld, i det tillståndet koka en kronärtskocka. Så där fick den ligga. Länge. Tills den torkade. Jag hade tänkt spraya den ljusgrå och använda som dekoration. Men sen börjar det växa en blomma i självaste grönsaken?? Utan vatten?? Det här går mot hela min tankebana om fotosyntesen (som grundar allt jag vet om allt levande).
Jag gillar inte lila. Och har aldrig gjort. Jag skulle aldrig köpa en lila blomma. Men vem är jag att inte älska en oväntad blomma, från en dessutom hemlig avsändare aka Mr. Kronärtskocka
Kameltå
Jag lever i princip i träningskläder, i synnerhet träningstights. Något som många oroar sig över vid bärandet av tights är denna återkommande kameltån som gärna träder fram väldigt lätt. Många uttrycker en känsla av äcklighet vid kameltåns blotta närvaro. Efter jag instruerat i BodyAttack som innehåller ca 10000000 sqauts, tuck-jumps och lunges kan byxans gren sluta inte långt från livmodern i bland. Ni flicketöser vet vad jag menar.
Jag funderar rätt mycket på oro och ångest som ni vet, allra främst deras urpsrung. Denna gång har jag tänkt mycket på oron kring denna kameltå. Jag har ingenting svar. Ju mer jag tänkte, ju fler frågor rasslade på. Jag lyckades i alla fall lugna mig själv och konstatera att:
- Det är ingen hemlighet att jag har en snippa, slida, muff, puppa, vuvla (kolla http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=vagina för fler smeknamn).
- Det är alltså ingen idé att försöka dölja den.
- Könsorganet är (på sätt och vis) som vilken annan kroppsdel som helst. Precis som jag ibland har tighta linnen över brösten, kan jag likväl ha tighta byxor över min självaste skapelse.
- Det är så himla fel att bli äcklad av en kvinnas finaste kroppsdel. Även om en inte vill ha en s.k. cameltoe pga okomfortabla skäl, är det synd att skämmas.
Efter detta konstaterande kommer jag inte sluta använda varken byxor eller trosor. Men jag befriar mig, och kanske någon av er läsare (?) från denna återkommande oro.
Nedan har ni både gamla goa' Brittan och Rihanna. Det ante mig att dom också hade en snippa var!
SUPERSATURDAY
Med skyhöga förväntningar gick bilen från Norrköping 05.40. Mys och frukost i bilen på vägen till stoclholm. Klockan 9 la vi ribban med BODYATTACK 82, som är en rolig release. Hela annexet för smockfullt, varmt och laddat!! Så cool stämning. Efter passet var det snabba ryck vidare till Sh'bam filmningen. Utan extra energi. Åh DUMMA mig! Jag höll på att svimma efter 60 min bodyattack och ett halvt pass sh'bam. I vanliga fall hade jag orkat det utan problem. Men det är någonting skumt med min kropp just nu. Det går inte att pressa mig. OMÖJLIGT! Precis som jag skrev vid torsdagens spinning. Jag vet inte vad det är, och jag känner inte igen känslan. Under lördagen körde jag någon låt här och där utspritt på flera pass, men jag tittade mest. BodyJam lockade enormt. Jag slänger upp lite videos från helgen när jag kommer hem. 
Värsta dippen
Jag hade laddat för ett långpass! 90 minuter spinning stod på träningsschemat. Jag vill börja variera min träning en aning genom att byta ut vissa korta pass, max 45 min höginstensiv intervallträning som jag ofta kör, till långpass. Och då passar det ju ypperligt att två spinningpass ligger efter varandra på vårt gruppträningsschema. Men väl på spinningcykeln var jag väldigt trött. Jag pressade mig själv genom 45 minuters intensiv spinning. Dags för pass nummer 2, och hela min kropp i princip kollapsar i takt med mitt sinne. Jag var helt gråtfärdig och kan inte tänka på annat än Melker och att sova. Jag har aldrig känt mig så svag i kroppen, någonsin. Och då har det ändå funnits dagar när jag max ätit isbergssallad, gurka och tomat och tränat två hård pass.
Jag brukar vara duktig på att pressa mig själv för att utvecklas. Övervinna mina gränser och vecka efter vecka nå högre höjder. Ibland större, ibland desto mindre. Men alltid högre, alltid något bättre varje pass. Men det här passet gick det verkligen inte att överträffa någonting jag åstadkommit hittils. Jag tog mig genom passet, men inte mer. Jag gick av cykeln efter 2 låtar på andra passet, inte för att jag ville, utan för att mina ben inte hade kraft nog att föra tramporna frammåt. Jag hade inte ens något motstånd på.
Under en längre tid har jag väl helt enkelt pressat mig för hårt, och kroppen valde att säga i från just denna torsdagkväll. Idag fick bli en total vilodag med mental rehab. Jag berättar för mig själv att gårdagen var OK, det gör ingenting, och jag har gjort mitt bästa. Att jag dessutom är duktig som steg av cykeln. Min kropp har även fått mycket och näringsrik mat spritt jämnt över hela dagen. Jag måste återgå till min vanliga, perfekta, energiska form snabbt nu! För på lördag, i morgon är det Super Saturday!! Det kommer bli en påfrestning heta duga på kroppen. Hård träning från 9.00 till 16, med korta pauser, samt lunch 1,5 timme. Lördagen blir desto längre! Detta kommer bli häftigt och fruktansvärt, utomjordiskt roligt.
Hälsa är känsligt
I all min ivrighet formulerade jag ihop ett dåligt formulerat inlägg i förrgår. Jag tyckte mina slutsatser var så självklara och ville gärna dela med mig. Men de fina och välmenade slutsatserna hjälpte inte att det var författade av dåliga exempel och klumpiga formuleringar. Jag fick kommenterar som bekräftade det. Kommentarerna fick mig in på tankarna om att hälsa är väldigt känsligt. Begreppet hälsa är både känsligt men också väldigt förvirrat för många.
Det är svårt att veta vad hälsa är när vi dagligen blir matade med instagram och fitnessbilder där det står texter som "strong is the new skinny" när tjejen på bilden är uppenbart underviktig. Däremot ska jag erkänna att jag älskar citatet. Det är konkret och övertygande på något sätt. MEN, måste en ha definierade muskler för att se stark ut? Räcker det inte bara att känna sig stark? Vi blir matade av en bild av hur hälsa ser ut, istället för att hur det ska kännas. Redan där blir det fel. Hälsa kan inte synas, liksom inte heller ohälsa. Tidningsomslag för tidningar som förespråkar god hälsa genom många bra (men minst lika många mindre bra) tips och artiklar. De publicerar även bilder på mestadels osunda eller överretucherade kroppar. Jag ser även en hel del tidningar som aldrig verkar publicera bilder som är svårt att bli påverkad av negativt av enligt min känsla. Exempelvis friskispressen (tror jag den heter?). Där finns sunda texter, roliga tester som är nyttiga att veta. Istället för ett test av vilken kvarg som ger minst kalorier, visar de t.ex. oftare ett test om vilka löparskor som skonar din kropp bäst. I deras övningsexempel är det alltid en kvinna/man med en helt "vanlig" kroppsform och typ. Kroppen ser äkta ut.
Däremot kan en ibland ana ohälsa genom en människas utseende. Både i stort och smått kan en lägga märke till brister, sjukdomar eller psykisk ohälsa genom kroppshållning och sättet att röra sig. Livlöst hår, svaga naglar, dålig lyster i hyn och sänkt blick är vanliga tecken på ohälsa. Å andra sidan kan en människa som passar in på denna beskrivning vara världens lyckligaste människa lika gärna. Ni skulle sett mig efter 13 dagars studentfirande ;)
Hälsa är ett så förvirrat begrepp, samtidigt som det är allmänt vedertaget att vilja uppnå det. När wn genom tidningar och media får en konkret bild av hur hälsa ser ut, kan många inte tillåta sig att erkänna sig hälsosamma eftersom de inte råkar passa in på det stereotypiska utseendet av hälsa. På bilder visas oftast antingen extremt vältränade personer, otroligt retuscherade bilder eller elitidrottare. Många elitidrottare har ett överviktigt BMI på grund av deras höga vikt, som kommer främst från muskler. Alltså, om en nu skulle uppnåt utseendet som samhällsbilden accepterar av hälsa, skulle personen ändå uppnåt ohälsa enligt BMI. Det är ett himla vägande, mätande och fifflande för att passa in inom visssa ramar. Men det går inte att uppfylla allt samtidigt. På ett sätt hatar jag alla dessa allmänna rekomendationer kring vikt och matintag, BMI och RDI. Men sen gäller det också att verkligen förstå vad det är som sägs, vad det betyder. Allmäna rekommendationer. I mina öron är en rekommendation något som inte alls är tvunget att följas.
God hälsa är väldigt viktigt att faktiskt ha, för alla. Men jag tror inte man ska ta sin hälsa på allt för stort allvar (om den inte är akut dålig), om det nu bara är en helt vanligt god hälsa som eftersträvas. Om man försöker pressa sig själv på ett sätt som stressar en psykiskt, är det förgäves. Den fysysiska hälsan kan aldrig bli fulländad om inte det psykiska är, och tvärtom. Man måste arbeta aktivt med båda bitarna för att det ska klaffa. Hur ofta hör man inte om gym-freaks som tappar sitt sociala liv? Så fort en har tappat den lustfyllda, glädjefyllda längtan efter hälsa, har hela den mentala biten av hälsa tappats. Det är svårt att mäta hälsa. Den egna hälsan kan bara mätas genom jämförelser, med sig själv, genom minnen; hur det kändes förra gången. Och hur en vill att det ska kännas nästa gång.
Detta är bilder jag hittat genom diverse artiklar som författar om ökad hälsa.
Det är så ironiskt på många olika sätt. Den enda av dessa personerna som faktiskt ler på bilderna är Yana Yatskovskaya när hon häller sprit på sina bröst, vad det nu skulle vara för hälsosamt med det.
Favoriter
Har precis rensat ur alla väskor jag har. Jag tog ett kort på ALLA diverse läppprodukter väskorna erbjöd, vilket jag inte vågar lägga upp här. Här är mina tre favoriter som jag använder dagligen. Så himla nödvändigt med tre olika, som är lika. Eller inte. Hur som helst: Överst från VS, mellerst Clarins, underst apoliva. ÄLSKAR och rekommenderar alla tre. Inte så fasligt dyra, ganska neutrala. 
Vrida och vända på sig
Jag läser som nämnt innan, Entrepenörsskap på distans. En av de första uppgifterna vi fick var att skriva upp 30 saker rakt upp och ned som vi verkligen, verkligen ville göra, ha, eller vara. Utan att värdera eller resonera skulle listan skrivas ned. Med andra ord, skulle jag exempelvis vilja vara en drake, öppna ett krukmakeri eller lära mig spela harpa skulle jag skriva det på min lista. Det var tvunget att vara väldigt konkret och därmed uppnåbart. Uppgiften var oerhört svår för mig i början. Inte förrän jag faktiskt kom till Lillsved så släppte det, och då rasslade det verkligen till i önskelistan. När jag verkligen accepterade att INTE resonera innan jag satte upp punkten på min lista, då kom alla viljorna som hade legat i mitt undermedvetna. Jag tror det ligger mycket förträngt där, som hen automatiskt förtränger i det undermedvetna av olika anledningar.
Det var jättekul att kunna konkretisera mina viljor och drömmar så jag kan börja jobba mot dom. Men allt med tiden har viljorna tyngt ned mig. Listan får mig att inse snarare allt jag inte är än allt jag kan bli. Följande argument kan låta kaxigt. Men det handlar om inställning och se syftet till varför man raddade upp dessa 30 saker. INTE för att jag skulle bli ledsen eller vara tvungen att ändra mig. För jag duger som jag är, men jag kan bli en bättre version av mig själv. Nu skriver jag i "jag-form", men detta gäller alla människor i hela universum. Detta inlägg är väldigt tvetydigt eftersom jag förespråkar en helt annan inställning än vad jag själv råkar utföra. Människan är i ständig förändring, vare sig hen vill eller inte. Men efter allt jag varit med om har jag funnit den insikten att självmedvetenhet är den främsta förutsättningen för att utveckla sig i rätt riktning.
Så, varför stå framför spegeln och kritsera? Sluta nyp i magen och klappa den snällt istället. Du kan fortfarande vara snäll mot dig själv även om du är i process mot någonting annat än vad du är just nu. Det värsta som skulle kunna hända (om du nu aldrig någonsin når ditt mål,) är att du vart lycklig i onödan och har hittat ett sätt att ändå gilla läget. Jag tror att den grundliga anledningen till alla mål är längtan efter någon form av lycka eller större vinst. Så, med denna inställningen är du alltid en vinnare. Vinnare över knarkidealet, dina dumma inre röster, eller alla dina motgångar.
Jag säger inte att inställningen kommer göra oss odödliga eller bota några sjukdomar eller världsproblem. Ibland blir man drabbad av livet, som jag hörde i morse på nyhetsmorgon. Och jag tror det stämmer. Men inställningen kan få ut oss den lätta vägen genom endel saker, och kanske till och med rädda oss från vissa.
Matlådor in da making
Det gröna, kärnhus och stjälkar
Några dagar i månaden jobbar jag ute på händelö på DSV med ett gäng sköna brudar. Till mellanmål brukar jag alltid ha med mig bl.a. en gigantisk persika som jag köper på bondens marknad. En vanlig dag på DSV, öppnade jag av ren vana persikohöljet runtom dens kärna, efter jag ätit upp köttet. Inuti ligger nämligen en liten mandel. Detta lärde Lucia mig när jag var i Marbella förra sommaren. Tjejerna på DSV undrade vad i hela friden jag höll på med, vilket fick tankarna in på andra matvanor som väldigt få delar med mig mig veterligen. Snälla säg att jag är normal, och någon mer gör som jag?
- Jag tar aldrig bort det gröna på jordgubbar
- Jag tar aldrig bort det yttersta på gurkändarna
- Jag tar aldrig bort den gröna ploppen på körsbärstomater
- Jag äter alltid kärnhuset i äpplen och päron
- Jag äter alltid hela kiwin. Ja, med skal
- Jag tar (nästan) aldrig bort det yttersta i änden på morötter
- Jag använder blomkålsblasten till samma användsområde som vitkål. För att det är typ vitkål?
- Jag äter alltid upp citronen, som då ofta är tänkt att vara dekoration. Men den hör ju liksom till maträtten, som ska ner i min mage. So let the poor citron and maträtt be together if they nu are ment to be, såattsäga. Jag ser det som en god gärning med andra ord.
Vissa av er kanske tänker nu "Jo men det där var ju inte så farligt. Hon är nog normal den där Antonia". Då ber jag dig att sluta läsa NU, UTAN att påbörja nästa stycke.
Folk burkar påpeka främst denna kärnhus-grejen. Själv tycker jag kanske att mitt citronbeteende är mest stötande på listan, om något. Eftersom jag är en sån skojig tjej brukar jag berätta som svar på tal för äppelanklagelserna, min uträkning om hur jag kommer spara 10-tusentals kronor på att ha ett äppelträd ständigt växandes i lilla flickemagen. Samma sak med en jordgubbsplantering, gurkplantering, tomatodling, kiwiplantage(?), citronträd osv. Med andra ord: skulle jag stoppa fingrarna i halsen skulle jag kunna servera oändligt med ljuvliga fruktsallader. Snacka om miljövänligt och närodlat.
Folk burkar påpeka främst denna kärnhus-grejen. Själv tycker jag kanske att mitt citronbeteende är mest stötande på listan, om något. Eftersom jag är en sån skojig tjej brukar jag berätta som svar på tal för äppelanklagelserna, min uträkning om hur jag kommer spara 10-tusentals kronor på att ha ett äppelträd ständigt växandes i lilla flickemagen. Samma sak med en jordgubbsplantering, gurkplantering, tomatodling, kiwiplantage(?), citronträd osv. Med andra ord: skulle jag stoppa fingrarna i halsen skulle jag kunna servera oändligt med ljuvliga fruktsallader. Snacka om miljövänligt och närodlat.
Paus i högpresterandet
Som ni alla förstått vid det här laget älskar jag träning, och det är 9/10 gånger den som ger mig ork till att lösa alla mina mindre problem. Jag vet vad träningen ger mig, men samtidigt är jag livrädd för att tappa precis det. Innan jag började med BodyAttack dansade jag mycket som träningsform. och den träningsformen gav mig samma glädje som träningen ger mig idag. Jag älskar fortfarande att dansa, men har åsidosatt den träningsformen av flera anledningar. Främst för jag behöver lägga mycket tid på att utvecklas fysiskt, vilket dansen aldrig kan ge mig vid det här laget. Dans för mig är en 100 % nöje, och en väldigt skön träningsform då jag slipper känna denna prestationsångest att lyfta tyngre, springa snabbare, springa längre, öka motstånd på spinningcykeln eller gå lägre i armhävningarna. 45 minuter sh'bam varje tisdag, som förvörigt är väldigt svettigt, är avkopplande. För många är gymmet i sig en prestationsångestframkallande (vilket sjujävla ord!) plats. Så är det inte alls för mig, tvärt om. På gymmet finns många av mina vänner som dessutom förstår och delar min främsta passion och intresse.
För er som känner er pressade, stressade, hetsade eller av någon anledning har svårt att ta en paus från träningen, läs Fannys inlägg här. Fanny är en tjej vars blogg jag läst länge, och beundrar högt.
http://bloggaromtraning.se/roethlisberger
Klippet är från SuperSaturday förra året! BodyJam körde jag mycket när jag tränade på WorldClass på pronova. Det är sjukt kul och stundtals lite utmanande koreografimässigt om man jämför med exempelvis zumpa, afro eller sh'bam. Dessutom tycker jag om att BodyJam för det mesta har house-ish musik. Jag gillar bäst slutspurten i det här klippet, det börjar vid 7.20.
För er som känner er pressade, stressade, hetsade eller av någon anledning har svårt att ta en paus från träningen, läs Fannys inlägg här. Fanny är en tjej vars blogg jag läst länge, och beundrar högt.
http://bloggaromtraning.se/roethlisberger
Klippet är från SuperSaturday förra året! BodyJam körde jag mycket när jag tränade på WorldClass på pronova. Det är sjukt kul och stundtals lite utmanande koreografimässigt om man jämför med exempelvis zumpa, afro eller sh'bam. Dessutom tycker jag om att BodyJam för det mesta har house-ish musik. Jag gillar bäst slutspurten i det här klippet, det börjar vid 7.20.
Komfortzoon - AU REVOIR
85 % av min tid då jag är påklädd har jag på mig träningskläder. Men ibland händer det ju faktiskt att jag klär upp mig, och verkligen fixar mig från topp till tå. Men vanan att alltid gå runt i mjuka, följsamma och funktionella kläder för en att dra sig för att dra på sig ett tight fodral. För mig har det ofta varit en never-ending-mission att hitta något att ha på sig på fest. Jag har två klänningar jag brukar köra varannan gång. Men nu har jag (och förmodligen hela min umgängeskrets) tröttnat på dessa klänningar, som för övrigt är 3 år gamla. 3 år!!!! Klänningarna har suttit väldigt olika på min kropp genom dessa 3 åren, men de har mot förmodan aldrig gjort mig besviken.
MEN, igår på BikBok hittade jag en skön skapelse. Den satt skönt och fanns i färger jag gillade. Tight och känns väldigt lik materialet i ett par tjocka träningsthights. Materialet i klänningen gör att jag inte behöver kliva ur min komfortzoon fullt så långt som vid ett annat plagg. Jag tog ett hederligt provhyttskort på klänningen som ni kan se nedan. Jag upplevde klänningen aningens stor i storleken. För 399 riksdaler kan du få en snygg och klassisk klänning i tightstyg. Fanns även i grå. Men den färgen skulle för mig kännas som en helvild idé att klä på sig liksom, komfortzoon - AU REVOIR.
På tala om fest så ska jag på mitt livs största fest i helgen!! SUPER SATURDAY!! Idag är det bara 5 dagar kvar. Det känns så sjukt. Jag har väntat över ett år på detta, eftersom jag missade förra året pga flera saker (som är helt oviktigt nu). Detta är en tillställning som är MITT i prick i min komfortzoon, även om tanken med eventet är att jag ska kliva ur den fullständigt och kaotiskt på ett träningsmässigt sätt.
MEN, igår på BikBok hittade jag en skön skapelse. Den satt skönt och fanns i färger jag gillade. Tight och känns väldigt lik materialet i ett par tjocka träningsthights. Materialet i klänningen gör att jag inte behöver kliva ur min komfortzoon fullt så långt som vid ett annat plagg. Jag tog ett hederligt provhyttskort på klänningen som ni kan se nedan. Jag upplevde klänningen aningens stor i storleken. För 399 riksdaler kan du få en snygg och klassisk klänning i tightstyg. Fanns även i grå. Men den färgen skulle för mig kännas som en helvild idé att klä på sig liksom, komfortzoon - AU REVOIR.
På tala om fest så ska jag på mitt livs största fest i helgen!! SUPER SATURDAY!! Idag är det bara 5 dagar kvar. Det känns så sjukt. Jag har väntat över ett år på detta, eftersom jag missade förra året pga flera saker (som är helt oviktigt nu). Detta är en tillställning som är MITT i prick i min komfortzoon, även om tanken med eventet är att jag ska kliva ur den fullständigt och kaotiskt på ett träningsmässigt sätt.
Triss och frukostbild
Som sagt så vann jag och Melker på 2/5 trisslotter vi köpte. 2 x 30!! Vi köpte två nya lotter och skrapade igår kväll. Melker är förmodligen världens roligaste person att skrapa triss med. Han blir så exalterad, skriker och drar sig i håret om det råkas skrapas fram en ruta på 1000 000. Men, på de två nya skitlotterna vann vi ingenting. Två nya på fredag!
Får det lov att vara en bit bäver?
Jag skrattade hysteriskt när pappa länkade detta till mig. Men vid närmare eftertanke är det ju inte alls konstigt! Vi äter ju rumpa från de allra flesta djur. Tänk er själva så fabulöst att kunna ge en vaniljsmak från självaste bakdelen. Tanken får mig att se på bävrar ur ett helt nytt perspektiv. Det tar emot att säga, men hela rump-vanilj-grejen får mig att tänka på bävern som en delikatess. 
Älskade, fullspäckade söndag
Idag blir det en stadsrunda, ska förska hitta ett par nya träningsskor. Plugg så fingrarna glöder. Handla och träna! Börjar även få så ont i mina benhinnor igen så måste köpa nya träningsskor, även ett par andra sneakers med bra stötdämpning. Helst av allt skulle jag vilja ha ett par Nike Air Max 90-ish som vardagsskor istället för mina sketna ballerinaskor. Borde investera i ett par bra skor att gå i om dagarna, men det tar emot i lille flicke-studenplånboken. Dessutom när det är x antal andra grejer jag MÅSTE ha. Jag får ta det stegvis. Blir lite snurrig av alla måsten. Men jag tycker mitt liv är väldigt roligt just nu! Det är mycket spännande och kul som händer. Senare väntar spinning, och imorgon är mitt KRÄK-PASS som jag fått av Tobias, en av gymmets PT. Axlar, rygg och bröst ska bli total-mos.
Fredag kväll
En hel dag med Melker när vi i princip inte gjorde någonting märkvärdigt för världen. Men det är sånt som jag älskar att göra mitt i perioder när vi båda har extremt mycket att göra och vi ses endast någon timme kvällstid. Och om vi har tur är vi båda vakna samma tid. Jag hade tänkt gå ut med Elin som är hemma från Karlstad nu i helgen, men jag kände mig helt orkeslös i kroppen.
På kvällen grillade vi kycklingklubbor och köpte massor inlagda och marinerade saker. Det var förmodligen sista grillen för i år vilket är ganska tråkigt för jag ÄLSKAR grillat. Grönsaker, frukt, bröd, tofu och fisk är mina favoriter att grilla. Melon och citrusfrukter får en så himla speciell smak när de år bli varma och dessutom grillas. En sak som jag dock missat att grilla i år, som jag laddade för hela vintern var rapsgris.
Förutom att äta gott, såg vi på film och skrapade trisslotter. Det är så stört kul att skrapa lotter. Jag köper en varje fredag, men har nu missat några fredagar i rad. Så vi köpte ett gäng igår. Vi vann 2 x 30!! När jag gick i åttonde klass t.om mars i nione klass skrapade jag också triss, och vann VARJE fredag under denna perioden. Oftas vann jag 25 kronor, ibland 50. Jag köpte alltid nya lotter för vinstsumman. Men en gång van jag faktiskt 1000 kronor och bjöd då klassen på glass och läsk. En ganska konstig kombination som mot förmodan var läldigt uppskattad. 
Amen EN bulle kan du ta!
Under min barndom åts det inte mycket godis, chips eller liknande. Mig veterligen köptes det aldrig hem, och därför åts det inte. Det var vid särskilda tillfällen popcorn kunde efterfrågas, och det var aldrig några konstigheter med att äta det man blev bjuden på när det var kalas. Men lite senare började jag likt de flesta hitta in i nya lite mer egna vanor än tidigare. Jag började äta en hel del godis och diverse onyttigheter på eget insiativ. Detta fortlöpte ända tills min ätstörning fullkomligt skakade om hela min syn på ätbart eller inte ätbart. Inget socker, inget salt (skinka 1% var dock okej), så låg fetthalt och kalorihalt som möjligt, aldrig sås, inget mjöl. Jag levde på grönsaker, frukt, minikeso, lättyoghurt, kyckling och vit fisk. Efter ett tag togs många grönsaker bort. Allt som gav mig över 50 kalorier per 100g uteslöts. Frukt ratades helt på "slutet". Snacks eller saker som ansågs onyttigt var = gift för mig.
Idag har jag definitivt breddat min lista av råvaror jag gillar och minskat på listan av råvaror jag undviker. Jag har bytt namn från "FÖRBJUDET" till "undvik helst, om det går". Godis, chips, kakor, undviker jag helt och hållet fortfarande, likaså mättat fett och snabba kolhydrater. Folk berättar gärna för mig att jag minsann ska slappna av och ta EN bulle, lite chips, eller vad som nu finns framdukat. Om jag skulle vilja eller bli sugen är jag helt mogen för att ångestfritt äta vad jag helst behagar i gommen. Varför ska jag byta ut mitt näringsrika mellanmål till några kakor? På träningen 2 timmar senare kommer jag må SÅ dåligt av att laddat upp med en sådan sockerchock. Allra främst på grund av att jag har diabetes, men också av alla andra uppenbara själ.
Många tror att jag har valt den här livsstilen pga något kvarliggande efter min ätstörning. Det är halvsant. Det är min vilja så långt bort från anorexin som möjligt som får mig att agera såhär. Jag vill ju bli så stark som möjligt, för att på något sätt gottgöra vad som en gång gjorts. Och jag vet inte hur era kroppar är, men jag kan inte få mina muskler att mirakelväxa genom en bulle till mellanmål och soffläge istället för träning. Folk har ofta väldigt svårt att acceptera det faktum att jag är inte sugen, och jag vill inte, och jag längtar inte efter bullar och kakor. Jag gör detta för min fortsatta hälsa. Det är ovanligt att människor förstår det argumentet. Däremot förstår folk direkt när jag nämner min diabetes, vilken anledning utgör precis samma orsak som tidigare till varför jag inte borde äta sån typ av "mat".
Jag väljer absolut inte den lätta vägen ur ätstörningen. Eftersom träningen var en del av min ätstörning, är det såklart svårare att bryta sjuka vanor. Det kan hända att jag gjort ätstörningen mer långlivad än nödvändigt, men jag gör det på mitt sätt så jag blir nöjd i slutändan. Ett sådant beslut ska man aldrig ta på egen hand när man fortfarande är i det akutsjuka läget, när perceptionsförmågan fortfarande är kraftigt skev. Men eftersom jag är utskriven och dessutom myndig har jag helt fria händer till självvård, eller vad jag nu ska kalla det.
Summa summarum av alltsamman. Man vet bäst själv. I tanken har man alltid fria tyglar. Har du en vision om hur du ska nå dit, låt inga ovetande eller oförstående påverka din hälsa. Kör på det du tror, eller kanske till och med vet. Det handlar om dig, det viktigaste du har.
Ursäkta, men hade inte du vilodag?
Mitt liv är till viss del väldigt enformigt. Bara det att jag försöker anpassa frukosttiden så matflowet passar bra till kvällsträningen säger en hel del om mitt liv. Jag trivs med det och gillar alla vardagsrutiner som ger framgångsrika resultat i stort och smått. Vanligtvis gillar jag inte ens att släppa på rutiner när det är helg. Men när jag har planerat en vilodag från träningen, som i morgon, brukar jag vara uppe lite längre kvällen innan. Även det säger en hel del om mig och hur mitt liv skulle vara om jag inte hade träningen i mitt liv. I morgon har jag inget jag måste vara utvilad och toppform för, och dagsformen får vara hur kass den vill. Jag sover även tills.. ja, jag vaknar. Jag stiger upp när flickekroppen tycker det är dags. Och dags brukar det i alla fall vara cirkus samma tid som vanligt då flickehungern sätter in runt 7 och fullkomligt vibrerar från magen och ut i hela kroppen.
På tala om vilodagar är det ett begrepp som människor i träningsvärlden ofta svänger sig med, och häpnadsväckande nog börjar förstå vikten av. Det är lätt att ta en fysisk vilodag från träningen, även om det mentala fortfarande ofta fortfarande fokuserar på att få maximala resultat. Att "lyssna på kroppen" är likt "vilodag" en välanvänd fras men som däremot den stora massan ignorerat. Att lyssna på kroppen för mig handlar om att agera lyhört mot den. Att planera vilodagar är nödvändigt om man har i övrigt ett planerat träningsschema. Men skulle jag känna mig stark och energifylld, samt träningssugen, varför skulle jag ta en vilodag? Jag litar på min kropp och att allt den berättar för mig är sant. Att med en strålande dagsform tvinga mig sitta still är för mig minst lika plågsamt som att träna hårt då jag har en dålig dagsform eller är sliten. Människor lägger sig gärna i andras folks träningsscheman och tror sig veta någon om en annans kropp. Det är så ironiskt att höra en sådan människa be exempelvis mig att "lyssna på kroppen".
Skriv gärna hur ni tänker angående vilodagar!
Tacofredag
Jävel till tröja
Den där jäveln till tröja har hängt på tork i 15 dagar. (Delat på 4. Men ändå!!!!) Den är fortfarande helt genomblöt. Vad är grejen? Hur är det ens möjligt?
Ge barn ett bättre liv genom svält och kalorikännedom
Det är ett oavbrutet tjatande om denna 5:2 dieten. De flesta jag pratat med är liksom jag, emot "dieten" eller rättare sagt livsstilen. För er som på något sätt lyckats missa 5:2 dieten (Först och främst: GRATTIS), går den ut på att 5 dagar i veckan äta precis som "vanligt" i kombination med att äta max 500-600 kcal om dagen, två dagar i veckan. Vid en diet tänker jag mig en speciell kosthållning där man väljer vissa livsmedel framför andra. Här väljer du alltså själv dina livsmedel när du väl äter.
Jag upprepar det många redan skrivit; att det är inget märkvärdigt med att gå ned i vikt vid ett kaloriunderskott. Varifrån på kroppen (fett eller muskler) denna viktnedgång från 5:2 dieten sätter sprätt är högst oklart mig veterligen? Jag gissar på en kombination av såväl fett som muskler likt vid de flesta viktnedgångar.
Låt oss säga att ditt kaloriintag per vecka utan periodisk fasta är 17 500 kalorier (2500 kalorier x 7 dagar). Skulle du plötsligt, av någon outgrundlig anledning få för dig att skada dig själv genom 5:2 dieten skulle ditt veckointag bli ca 13500 kalorier. Alltså ett underskott på 4000 kalorier i veckan. UNDERSKOTT. UNDERSKOTT. UNDERSKOTT!!!!! "WOW" tänker vissa, "OJOJOJJOJ NEJNEJNENEJENJ" tänker jag. Det säger sig självt att en viktnedgång är att räkna med. Hurvida viktnedgången kommer från ett sunt utförande eller sker i en sund takt förtäljer inte denna historia. Men du kan ju fråga förslagsvis ditt anus eller kanske någon obegåvad person i din närhet så ska du se att till och med hen kan svara!
Och så till argument numero dos. "Det är bevisat att man lever längre". Okej, jag går med på denna. Bara därför jag inte besitter några direkta motargument, och jag är väldigt opåläst på denna front än så länge. Jag accepterar faktumet angående ökad livslängd tills motsatsen är bevisad. Låt oss nu säga att vi lever längre för att vi svälter oss 2 dagar i veckan. Jag har svält mig 7 dagar i veckan en gång i tiden. Jag klarade varken av mitt sociala liv eller skolan. Betyder det att vi får ta siesta 2 dagar i veckan, inklusive helgen? Eller måste vi köra fastnan HELA helgen? Det är ingen barnlek att svälta sig. Och på tala om barn. Ska även barn göra detta för att det är så hälsosamt? I vilken ålder ska man börja svälta sina barn isåfall? Hur ska man förklara för sin 1,5 åriga dotter att hon bara får äta x antal kalorier denna underbara svält-tisdag, så hon får allt ta och härta ned sig med morotspurén!!!!
Jag behöver egentligen inga retoriska grepp med barn och medkänslor om min ätstörning för att få er att förstå. Vi alla lärde oss tidigt frågan om kvalité eller kvantitet. Jag var en av dom som störde mig så in åt i djävulshålet åt alla i skolan som kunde få MVG på ett arbete så kort som 1 A4, medan jag skrev ca 30.000 A4 och få VG-. Jag förstod det hela i praktiken väldigt sent. Vill vi verkligen leva i 150 år genom att vi svält oss 15 600 dagar av 54 750, 28,4 % av våra liv. Frågan är om dessa resterande 71,6 % av våra liv blir så kvalitativa som önskat om man fastar all annan tid.
Den absolut ända gången jag skulle kunna förespråka detta argument är om en person vore svårt sjuk och ligger i koma. Hen börjar avlida sakta med säkert, men ett botemedel mot hens sjukdom är på väg men inte riktigt där ännu. Vi testar periodisk fasta för att personen ska få en chans att leva lite längre och eventuellt bli botad för att SEDAN rata 5:2 dieten i närmaste djävulshål.
Har ni något mer förslag?
MORRN UNDERSÅTAR
Så utomjordiskt bra låt. Får mig att stampa i takt med både högra och vänstra foten. Klappa med handen mot någo,t tills det bästa kommer då jag dunkar mitt huvud mot närmaste bord/vägg. Som en liten fredagscirkus! Gibson bara tittar på mig och undrar vem fasen jag är egentligen.
Klicka på bilden för att lyssna på den!
En liten pratstund
Jag berättar för Gibson om mina affärsidéer. Han morrar mest och äter skinka, ibland får jag mig en blöt puss.
Fashionablefit
Jag hade SÅ höga förväntningar på den här kollektionen. I mitt huvud skulle den vara i stil med Stella McCartneys samarbete med Adidas som jag älskar så mycket. Men att jämföra Gina Tricot och Adidas är inte riktigt rättvist vid närmare eftertanke. Jag gillade i alla fall de hellånga, svarta träningstightsen med texten "WORK OUT" på framsidan av hela vänster benet. Kanske inte min stil i vanliga fall, men det är kul med något annat ibland. Jag var ju ändå på jakt efter ett par nya tights. Jag använde dom i går när jag instruerade i BodyAttack. De satt på plats hela passet och hade en godkänd dry-fit funktion. Aningens tjocka i materialet för min smak om de nu är ämnade för inomhusträning. Jag föredrar dessa i gymmet eller utomhus. Dessa blir perfekta på SuperSaturday jag ska på 21-22 september.
Lugn lunch på 5 sekunder
Jag äter alltid så jäkla snabbt. Timtals kan jag stå och bara hålla på och mixtra med att få till den perfekta smaken på någon soppa eller röra. Sedan slevas portionen i sig på 5 röda. Jag har blivit mycket bättre, och skillnaden på känslan efter en måltid är så annorlunda om man tagit lite tid på sig. Detta var min lunch idag. Det där lilla gröna joxmoxet tog ca 45 minuter att göra, när den i själva verket bara borde tagit max 20 minuter.
Rostad broccoli och kål röra, 3-4 serveringar:
800 gram kokt eller upptinad broccoli
1 matsked kokosolja
6 blad vitkål
1 hel citron, halverad
3 dl mandelmjölk
ca 2 dl vatten om du valt färsk broccoli
1. Fräs broccoli, kål, citronen och grön curry i kokosolja i en hög kastrull tills allt blir mjukt. Ca 10-15 minuter.
2. Tag bort från plattan, mixa (gärna i en blender, men mixerstav funkar lika bra)
3. Tillsätt mandelmjölk och vatten tills du fått önskad konsistens.
4. Smaka av med örtsalt och eventuellt med grön curry.
Den funkar lika bra varm som kall.
Jag efter måltiden som tog ca 2,5 sekund att äta upp.
Tappade nya vanor
Jag liksom tappade den där grön juice-vanan nu när jag kom hem från Lillsved. Det föll sig så perfekt att tappa den, precis när jag fann "lilla juice boken" på Ica. Åh Gud vad jag vill ha en juicecentrifug. Och en ångkokare. Först och främst en ångkokare som jag faktiskt sparat ihop till!! En juicecentrifug är något dyrare. Det är så mycket som vill has från lille flickeviljan just nu...
Haha!
Haha! Denna uppfinning är SÅ kul! Jag vet att videon inte är ny, men när kommer själva produkten. Finns den? Någon som vet?
Inspiration
Dagen har gått så snabbt. Hunnit med mycket. Promenader och mys med Gibson. Plugga, ärenden, svara på mail, skicka nya mail, ringa samtal, styra och fixa. Och slutligen instruera i BodyAttack för att sedan försöka slappna av och äta framför idol. Så kul att Arantxa från Norrköping är med och kommit så långt. Hon har instruerat mamma i zumba några gånger. Jag vet ju vem hon är sedan innan, vilket gör det hela 1000 gånger mer spännande!!!!
Så fort jag ser något skoj på instagram tänker jag alltid "amen detta kommer jag ihåg". Men det gör jag ALDRIG. Jag minns bara att det var något som såg gott ut från instagram eller kanske facebook eller var det Masterchef? Hmmm.. Numera printscreenar jag allt skoj som jag vill testa, eller bara inte glömma av någon anledning. Allt från lite citat, träningsövningar, till matbilder. Dock är instagam citat någonting jag har svårt för då det ofta blir klichéartat och snarare larvigt än coolt med tanke på allt annat uppkommande på det kontot. Ni vet vad jag menar.
GOS
Finns nog ingenting sötare än en snarkande hund som lägger sig i "sköna" sovställningar. Jag önskar att någon kunde fota mina sovställningar.
Känns som förr
De två dagarna på skolan påminde mig väldigt mycket om förr, då jag alltid var yngst i alla sammanhang eftersom jag var överlägset yngst i min umgängeskrets. Förr var min ålder en orsak till irritation hos människor, främst tjejer. Idag känns det som att människor i min omgivning bryr sig väldigt lite om min ålder. Såhär i efterhand tror jag inte den känslan kommer från min nyvunna självkänsla, utan från att jag omger mig av människor med större insiktsfullhet. Å andra sidan smittar beteenden lätt av sig. Är jag osäker på om min ålder är kopplad till min personlighet, är det större sannolikhet att min omgivning kanske tror det. Även fast jag aldrig uttryckt ordagrant min oro kopplat till det faktumet, så är jag fast förankrad vid tanken om att människans undermedvetna känner av känslor och stämningar väldigt lätt. På skolan i Lillsved jag nu besökte i två dagar kändes det som förr. Alla var äldre än jag. Men skillnaden var att många uppskatta mig för det jag gjorde i min nuvarande ålder. Det gav mig så otroligt mycket kraft, om dom bara visste. Känner mig för närvarande odödlig.
Som ofta har bilderna ingen speciell koppling till inlägget. Bilen nedan tycker jag bara är SÅ. FRUKTANSVÄRT. SNYGG. Min drömbil! Nedanför är min pojkvän, Cathrines barn, som däckat i min soffa efter 2 timmars skojbråk och lek. Det är så kul att skojbråka med Gibson. Han vet precis hur hårt han kan bitas utan att det gör ont, precis hur högt han får morra och skälla utan att någon störs. Dessutom kan han prata! Ska lägga upp en video någon gång där han pratar. Han har verkligen humor den där hunden.
Trött och blyg på gymmet
Igår morse klev jag in relativt trött men stolt för jag orkade upp, in på skolgymmet. Det pumpades bra musik, högt dessutom vilket jag alltid saknar på gym här hemma. Likt förväntat var det ett gäng hängivna själar på gymmet som verkade helt oberörda av klockslaget. Jag hade tänkt att köra intervaller på löpbandet följt av underkroppsstyrka, gärna i någon smithmaskin.Löpbandet var upptaget och någon smithmaskin fanns inte. Skitsamma, jag kör någonting annat likagärna! Jag fumlade runt på gymmet likt jag alltid gör på nya gym. Det känns aldrig riktigt hemma även om det är samma muskelgrupper eller tillochmed samma maskiner. Jag letade efter någonstans att göra dips, tills jag hittade en plats i hörnet där jag istället tog med mig en bosuboll och körde varianter av plankan. Rent instinktivt började jag köra triset med 10 burpees, 1 minut plankan och 10 armhävningar med minimal vila. Jag sa "LUUUGN" till mig själv, då jag vet att jag nästintill bara tränar på det viset när jag är stressad. Jag ger på något sätt uttryck för min stress när jag stress-tränar på det sättet. Jag tog bort armhävningarna och körde "lugnt" med burpees och plankan. Tillslut blev löpbandet ledigt, och jag fick min halva vilja genom. Därefter var det dags för frukost och ännu en dag full av lektioner. Dagen svischade förbi, och sista lektionen var i princip dessa två dagars höjdpunkt även om allting var fantastiskt kul.
Jag fick skjuts till stationen av en klasskamrat. Köpte sashimi på t-centralen och åt så det sprutade ur öronen på tåget hem. Jag tyckte portionen såg liten ut och var orolig att inte bli mätt då jag har lite svårt att liksom fylla magen. Om detta visade sig vara lite mat? HA, DET var ett roligt skämt!
Imorse köpte jag persikor på bondens marknad. Fick även smaka några fikon som jag hade på min 150 m långa färdväg hem. Observera min förstörda tumme efter allt bärande och kånkande på oergonimska och tunga handtag.
Kvällsrapport från Lillsved
Första skoldagen av två är nu över. Dagen startade 08.30 med samling följt av frukost. Smörgås och hallonsmoothie i all enkelhet. (Har du ej lust att läsa om min ätstörning, hoppa till nästa stycke) Jag har någon hatkärlek till smoothies som jag inte vet vad som är i. Man kan ju aldrig riktigt veta, även om man kan gissa. Denna känsla är helt klart någonting som är kvar från min ätstörning. Kontroll över vad jag stoppar, eller snarare inte stoppar i min mun. Jag tror denna innehöll endast naturell yoghurt och hallon. Den tanken gjorde mig lugn. Att jag blev lugn av det reflekterade jag över på ett negativt sätt. Jag vill ta tag i såna tankar. Jag jobbar för att ibland inte kunna bry mig, över huvud taget om det nu råkade vara någon okänd ingrediens. Exempelvis bara sitta vid lunchen och vara 100 % närvarande i samtalet som pågår, istället för att omedvetet jämföra mig med andra, tänka på ingredienser eller liknande. Vad jag däremot klarar av är att jag kan njuta av mat, och prioritera en god smak framför det kalorisnålaste alternativet om jag själv har kontroll och får bestämma. Mitt långsiktiga mål är att göra hela måltiden till ett tillfälle som bara ska stärka mig på alla sätt. Genom att ha en avslappnad attityd till mat, men att ändå vara noga att få i sig näringsrik mat, stärker själva måltiden mig både psykiskt och fysiskt. Ibland vid enstaka tillfällen kan det kännas som ett jävla krig i mitt huvud vid en måltid. Ätstörningen vill att jag ska peta undan det enegirikaste, äta pyttelite av vad som är kvar, för att sedan lägga ned besticken. JAG däremot vill äta tills jag känner mig nöjd, och helt lagom för att min kropp ska bli stärkt av måltiden. Det är svårt när ätstörningsknarket skickar signaler att jag är mätt, nöjd, eller till och med pratar med mig och berättar vilka hemska saker som kommer hända om jag fortsätter äta. Tanken på hur långt jag faktiskt kommit ger mig motivation men främst hopp om att en dag nå mitt långsiktiga mål. Jag kan
Efter frukost följde en inspirerande inledning av mina lärare. Ola och Anette, ett gift par som är klockrena förebilder. Både deras relation men också som egna personer. Hela dagen har bestått av lektioner och övningar. Aldrig har en dag känts så lärorik och meningsfull. Jag menar verkligen aldrig utan att överdriva. Vid 16 var det dags för ett träningsavbrott med två personer som bor och pluggar här till PT och GTI här på Lillsved. Vi körde ett svettigt boxpass med stort fokus på cross-jab i olika kombinationer. Roligt i all sin enkelhet, faktiskt! Avslutades med lite cirkelträning, ett varv. Tidig middag följt av ännu en lång lektion. En lång lektion låter så tråkigt, men jag hade verkligen inte velat göra någonting hellre! Det är SÅ kul och givande.
Imorgon bitti väntar gymmet. Ska bli kul att se ett nytt gym, och hur ett gym på en idrottshögskola ser ut dessutom! Jag lovar att jag ska försöka ta någon bild åtminstone imorgon. En spegelbild på mig med en celcius, det kommer ni förmodligen aldrig få se mina vänner. Möjligen på skoj.
Jag har inte tagit några bilder från denna vistelse, så jag bara plockar lite bilder som jag tycker om att se på själv. Bilder höjer upplevelsen lite mer, tycker jag.
Lillsvedsbesök
Jag har träffat ett stort och häftigt gäng idag. Alla en vilja om att utvecklas. Det är en speciell känsla när en stor grupp människor delar förståelse för mål och passion.
Detta har varit en intensiv och lärorik dag, minst sagt. Jag är tacksam för att jag fått vara med om den här dagen. Den har varit oerhört utvecklande och jag kommer ha STOR nytta av allt jag hört och sett.
Jag bjuder på en gammal bild som jag gillar! Bara därför jag hellre gillar ett inlägg med en (inte nödvändigtvis tillhörande) bild,
Ankommen till Lillsved
Denna dag har verkligen visat på kontraster. Dagen börjar i lilla fisNorrköping, fortsätter i självaste hufvudstaden, avslutas på en herrgård i Lillsved. Inför denna korta vistelse tänkte jag oberört på hemsaknad och bekvämligheter att eventuellt sakna. Vid första klivet in i mitt rum här översköljs jag av att tanken "jaha, jag ska visst inte sova hemma i 2 nätter". Mamma och styvpappa var med mig och allt var okej. Men nu, lite senare, är jag glad att jag var tvungen i brist på rena, ta med underlakanet jag och Melker hade sovit på 2 nätter. I mitt huvud är jag mycket tuffare än vad jag faktiskt är.
Vid tillfällen likt idag kan jag lätt bli uppstressad. Då är det så lätt att återfinna trygghet i gamla vanor där ärstörningen kan ge bekräftelse på att "allt är lugnt, du är duktig." Nu för tiden måste jag bestämma sånt själv, om jag är duktig eller inte. För Inte helvette kommer jag någonsin låta anorexi-förbannelsen härja över min kropp igen. ALDRIG. Detta var mycket en påminnelse till mig själv.
Middag från Blueberry i bilen. Kycklingsallad med mathavre, kokosflakes, gula russin och hallondressing. Högst njutbart på alla sätt och vis.
Vigårda
Mmmmmmmmmmmmm
Lunchstop innan jag och mamma (och Torben) sprätter på stan.
Pressar mig
Klockan ställd på 06.50 för att röra på sig. Jag ska vara ganska still hela dagen och hade en aktiv vilodag igår. Trött slets jag upp av viljan och gjorde mig en tjänst att göra av med lite energi. Jag hade velat köra nägon form av konsitionsträbing, men inte utomhus. Gymmet var stängt så jag fick nöja mig med en promenad. Jag sitter nu i bilen på väg till Stockholm tillsammans med mamma och Torben, min styvpappa. Vi ska först gp på stan och mysa, sedan bär det av till Lillsved! Jag ska nämligen besöka min skola under 2 intensiva dagar. Vi som läser entrepenörsskap ska allihopa ses! SÅ himla kul och spännande alltsammans.
Immortal brunch
Klockan 12 steg vi in på ett mörklagt Manésa. Jag hade tänkt vara 100% nykter idag (haha, så konstigt att skriva idag, ellet för igår kväll, eller ikväll). Men väl på plats blev jag sugen och då tillät jag mig att dricka. Vanligtvis dricker jag inte av flera olika anledningar. Dels för att alkohol är ett gift, det bryter ned kroppen. Jag har tidigare misshandlat min kropp och det känner jag av än idag.
1. Jag har lite svårt att slappna av med det faktumet i bakhuvudet samtidigt som jag sveper ett glas vad-som-helst. Min kropp kommer aldrig att glömma vad jag gjort mot den, men genom att vårda den och ta hand om den bäst jag kan så kanske den kan förlåta mig så småningom. Å andra sidan får jag inte glömma att även mitt psyke är en del av min kropp som tog stryk av anorexin, som faktiskt lider främst idag. Skulle jag känna att några glas av någonting skulle bringa mer nöje eller njutning en kväll, så skulle jag inte tveka en sekund!
2. Jag har diabetes. Alkohol bedövar sinnena och jag kan ha svårt att känna vart blodsockret är på väg, omdömmet försämras och jag kan ta fel mängd insulin, osvosv.
Dagens fest var sjukt bra uppstyrd och massor god mat, bra dj och trevligt sällskap. Fick jag med alla klyshor nu? Nedan kommer lite bilder från dagen, samt en första bild där jag ser gravidsvullen ut. Lugn, det är bara en matbebis.
Jirre som anordnade festen, samt min största dyrkare, Melker.
Iprenmannen var på plats. Så himla skön lirare
Min man, hungrig och lullig.
Jag, trött efter festen, redo för att sova 17.06
!
Mina anledningar att spy-träna
Som utlovad kommer här inlägget som förklarar varför jag pressar mina muskler så maxmialt just nu.
1. Jag ska i oktober gå en GRIT-utbildning. Grundutbildningen omfattar strenght och plyo. Alltså, styrka och spänst. Jag är dock störst spekulant på en vidareutbildning man kan gå, en s.k. add on på grundutbildningen som heter GRITcardio. Men, jag måste klara strenghtd elen för att överhuvudtaget ha möjligheten att få gå add on utbildningen. Min styrka är inte riktigt där ännu för att kunna bli godkänd på den delen. Jag måste bygga upp min överkropp väldigt mycket. Hur mycket är mycket? Låt oss säga att jag körde sammanlagt 58 stycken armhävningar på tårna idag på mitt PT-pass. Det är långt från nog. Därefter kördes allt från TRX-övningar till dips. Nåväl. Det är dags att formtoppa inför det hele.
2. Anorexin bröt ned min kropp fullständigt. När jag vägde som minst, åt som minst, rörde mig som mest, kändes 1,5 liters LOKA-flaskorna väldigt tunga. Visst har jag tränat väldigt mycket sedan dess och byggt upp min kropp bäst jag kunnat och orkat. Mitt senaste mål var ju att återbli "normal"stark i hela kroppen, samt få en bra kondition. Det måste jag erkänna att jag lyckats med mer än väl. Nu vill jag ta det till nästa nivå och imponera på mig själv. Genom att bli starkare fysiskt kommer det bringa mycket självförtroende, det vet jag. Anledningen till att jag inte gjort detta tidigare, även fast jag velat? Jag trivs med vad jag får ut av träningen. Motivationen till att ändra riktning var alltså, litet för liten för att swicha om totalt. Ovanstående orsak (GRIT-utbildningen) blev helt avgörande för min fortsatta träning.
Åter till det där med att återfå kroppsstyrka och bygga upp kondition. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att min kondition kunde bli såhär bra. Det är roligt och häftigt att se tillbaka på min hälsoresa ur en konditionsmässig aspekt. Jag minns hur jag sensommarkvällar 2009 försökte springa runt strömmen i Norrköping. Jag pressade mig alltid till mitt yttersta. Men det tog ändå väldigt lång tid innan jag orkade pressa mig ett helt varv runt. Idag kan jag springa flera varv i ett bra tempo helt oberört. Det är häftigt. Min "förvandling" har gått från en fruktansvärt otränad och fyllig tjej, nästintill mullig, till vad jag är nu. Idag har jag hårdnat både fysiskt och psykiskt. Jag är mer uthållig på alla sätt. Jag är tacksam och beundrar mig själv för vad jag gått genom och den resan jag gjort.
Mina män
Spaghetti till armar
Har precis kört ett PT-pass med Tobias på gymmet där jag jobbar. SÅ BRA och nu är jag så utomjordiskt trött i överkroppen. Vi fokuserar på maximal styrka med lång vila och extremt tunga (för mig) vikter. Jag hade svårt att låsa upp låset hemma, SÅ slutkörd var jag. Det kan låta plågsamt att köra SÅ hårt, men jag gör detta för att göra mig starkare. För att jag faktiskt BORDE träna på det här sättet av två anledningar. Titta in lite senare så berättar jag mer!!
Inte rädd för något
Jag såg denna video på facebook då någon hade delat den.
Trafficking är faktiskt en av ganska få saker jag är rädd för här i livet. Jag kan inte erkänna den rädslan för varken fysisk smärta, höjder, eller ens döden, så som jag känner inför detta. Jag vet inte varför. Kanske för att det känns så verkligt och "lätt hänt". Jag är godtrogen och befinner mig precis i den tiden i livet då jag skulle kunna hoppa på lite vad som helst bara som en kul grej, och istället bli lurad.
Jag har turen att ha en mamma som är lika livrädd som jag för att livets allra värsta saker ska hända. Inte nog med att vi pratat öppet kring allt, utan hon har också berättat för mig vad man kan göra om man blir utsatt för de olika sakerna. Hon har lärt mig allt från vad man gör om man glömt tamponger hemma, till vad man faktiskt kan göra på en flygplats om man är utsatt för trafficking.
Nämen titt på'n
Jag klarade det den här morgonen också. Redo att slukas efter morgonpromenaden med Gibson!
Gjorde även iordning en till min man. Det hade ätits 1/4 av denna och ställts tillbaka i kylskåpet igen. Så god var alltså denna. Godare än igår dock! Igår kväll rostade jag grönkålsblad som jag idag toppade juicen med. Förhöjde en hel del (Bara så du vet Melker).
2 stora glas
1 citron, saft och skal
1 litet grönt äpple
2 stjälkar selleri
1 dl sojanjölk
2 blastar grönkål
30.000 miljoner färska spenatblad
2-3 dl vatten
Årets guldhjärta
Nominera din favorit från den 1 september - 1 okt! Priserna delas ut på fitnessfestivalen som jag förövrigt inte har möjlighet att närvara på, i år heller.
Längst ned på länken nedan kan du rösta på din favorit.
Årets Gruppträningsinstruktör
Personen ska vara motiverande, kunnig och ha det där lilla extra. Fulla klasser, egna idéer, god teknik, utbildning och förmåga att få kunder att stanna är ett måste.
Årets PT
En vinnande Personlig Tränare ska vara drivande, välutbildad och ha förmåga att både träna den lilla individen och den stora mästaren. Ung som gammal. Vidare måste personen ifråga ha goda sociala egenskaper, samt gärna stå ut i mängden avseende både metodik och träningstaktik.
Årets hemsida/blogg
Ska påverka, beröra och andas träning, samtidigt som den inte får bli en skolbok. Egna åsikter skall komma fram, men får inte blandas ihop med fakta på ett sätt som kan missuppfattas. Regelbundna uppdateringar , rörligt material och hög motivationsfaktor premieras.
Årets klubb/gym
Anläggningen ska i första hand vara innovativ. Dessutom stå ut och våga ta egna grepp. Ordet trendsättande är ett plus, samtidigt som det måste finnas ”Business as usual” för att överleva. Här tas inte lönsamhet, ytstorlek eller omsättning upp som grundkriterium.
Årets förebild
En person, eller grupp, som påverka många och står för en sund livsstil, med samtidigt sunt livsperspektiv. Personen/gruppen ska vara en förebild även utanför träningslokalen och vara innovativ, driven samt inneha stora kunskaper inom sitt gebit.
Though viking
Gud vad gärna jag hade velat vara där. Jag hade tänkt göra detta. Sedan prioriterade jag om. Jag ville att den här sommaren och hösten skulle bli ganska lugn och skön. Att gå med vetskapen om att snart göra någonting så väldigt olugnt och tufft skulle inte kunna bringa ro i min själ. Som jag sa till mig själv när jag beslutade mig för att inte springa "Du kommer ha tid att grisa hela livet." Jag är ju trotts allt född i grisens tecken enligt det kinesiska horoskopet. Kanske dags att börja leva upp till detta? Men, jävlar i min låda vad kul detta lopp hade varit. Nästa år ska det grisas!
Btw, undrar vad jag ska slänga i min äckliga shake i morgon? Jag kanske ska göra något gott... Bara kanske.
Nämen titt på'n
Jag KAN. Denna var som förväntat ganska äcklig och dessutom ful. Men då den var förberedd sedan kvällen innan dessutom i ett fint glas var den enkel att sluka.
Jag har nu ätit en av många kommande. Att ha ätit en gör det enklare att ta flera. Jag menar, en enstaka gör ingen skillnad för hälsan. Likaväl en endaste onyttig måltid kommer inte att märkas. Däremot en regelbundenhet i alla tänkbara beteenden kommer ge märkbara effekter. Vad jag försöker säga; denna var rätt onödig om jag inte tänker ta flera eftersom den varken var njutbar eller gav mig direkt energi. Värt att tänka på i morgon bitti.
Mannen där hemma
Jo visst ni förstår att han är ju så kul ibland. Exempelvis imorse när han tyckte jag skulle borsta tänderna med Hyderm.
Små, små mål
Genom att offentliggöra min små mål här blir det svårare för mig att dra mig ur, och mer skamset att abrupt avsluta arbetet på dom. Jag vet att flera av mina vänner och bekanta läser min blogg(!!!!!), och vet NI som träffar mig om mina mål, ja, då blir det svårt att undvika att bli påmind om målen.
1. Göra passet V.A.R.J.E. V.E.C.K.A som min PT lagt upp för mig, för att slutliga nå målet och klara GRIT-utbildningen som jag så fruktansvärt gärna vill. Detta är ett stort mål, som innefattar många små delmål. Tips till mig själv på vägen? Bit ihop så det gnisslar om'et.
2. Tänja och sträcka mer. Jag har tidigare varit väldigt rörlig och har kunnat såväl splitt som spagat under tiden jag dansade. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag slutade tänja och strecha, det var en rutin jag gillade. Målet är extra viktigt nu när jag lagt på ett kol med styrketräningen för att inte tappa formen för annan träning. Jag känner hur jag sakta med säkert förvandlas till en stel cementklump. Dock en jävlar-i-mig stark och snabb cementklump.
3. Äta mer greens. Jag vet att ni som känner mig skrattar högt och hejdlöst just nu, för jag äter faktiskt extremt mycket grönsaker. Men jag vill få i mig det i drickform även till frukost. Ett knep jag gjorde häromdagen var att fixa och dona med det kvällen innan. Jag är alltid så utomjordiskt hungrig på morgonen att suget efter en spenatsmoothie inte är prio 1. Står den klar att slukas i kylskåpet är det desto lättare att just sluka den.
Frukt och grönsaksaffär i Spanien, någonstans i Málaga. HUR bra och kul är det inte, och hur dåligt och tråkigt är det att det ej finns i samma utsträckning i Sverige.
Åt frukost i fikondjungeln bestående: endast fikon. Ca 40-50 stycken fick plats i lilla flickemagen.
To be continued.
Amen
Hundvakt
Har ett litet extrajobb vid sidan av allt annat som händer i mitt lilla flickeliv. Eller jobb och jobb, jag får äran att ha denna fantastiska man i min närvaro några dagar i veckan medan jag hamrar på datortangenterna och pluggar. Vi har så väldigt kul ihop! Vad vi främst har gemensamt är väl att vi gillar skinka, kassler och kyckling.
Amen
Listor
Det där med listor kan tolkas på många olika sätt. Det finns människor som blir irriterade och sura för att man gör en lista med "dåliga" och mindre bra saker, istället för att fokusera på det som är bra. Sedan finns det sådana som jag. Som både vill och måste lösa i längsta möjliga mån allt på den "dåliga" listan för att kunna fokusera och utveckla den bra listan.
1. Jag är stressad för allting i livet just nu, har en liten oro inom mig som darrar för allting som sker i mitt lilla flickeliv. Skola, GRIT-utbildning, och jobb. Allt är väldigt roligt, men jag är så rädd för att det ska gå åt skogen.
2. Jag har inga riktiga rutiner eftersom jag jobbar på timmar, och pluggar när helst jag behagar eftersom allt sker på distans.
3. Jag svär alldeles för ofta. Det är fult, men effektfullt och gör språket mer nyanserat. De två sistnämnda är mycket bra och kul! Jag måste bara hitta ersättare till dessa fula rackare.
1. Igår gjorde jag väldigt, väldigt många dips.
2. Jag ser resultat på min träning väldigt snabbt just nu.
3. Jag gör en lista! Som jag tänkt på så länge. Det är lättare att se saker och ting konkret med en lista, även om den kan se suddig ut för andra.
4. Jag har nya träningsthights, som jag tänkt köpa så länge att alla mina andra är helt noppiga.
5. Jag jobbade som en liten gris förra månaden = kan andas (och äta) denna månad också.
6. Skolan är väldigt, sjukt, utvecklande. Alla uppgifter fokuserar på målsökande. Passar mig utmärkt var jag är just nu i livet. Det är skönt att på något sätt få detta gratis. Eller ja, pushen och motivationen är gratis.
GOD MORGON UNDERSÅTAR
(Fan i mig) det bästa jag sett
Senaste på instagram (baklänges)
1. Älskar allt som finns att köpa på bondens marknad utanför ICA spiralen. Jag älskar att det ens finns. Har förövrigt specialbeställt en jättesöt (smakmässigt) gurka, i form av papaya. Denna gurka är alltså allt annat än en gurka.
2. Vaknade 03.40 en fredag natt. Alla var påväg till McDonalds på väg från krogen, med denna blick.
3. Cocovatten i barcelona!! Min pojkvän och hans två vänner överraskade mig med en resa till självaste Barcelona. Där jag drack en ohälsosam mängd cocosvatten (och vin).
4. Förmodligen världens snyggaste man på poolkanten, på poolkanten, i Barcelona.
5. Här drack vi massor vin och åt massor mat på en superfin restaurang mitt i Barcelona. Minns ej vad den heter. jag kommer komma på namnet direkt när jag publicerat inlägget, bergis.
1. Sista kvällen i Barcelona. Förtvivlade, förvirrade och sugna på glass.
2. Min man, med en vatten (enda semesterbilden då han inte har ett ölglas i handen).
3. På tåget till Stockholm. Jag vet ingenting om vad som komma skall.
4. Körde 1-minuts intervaller som ett litet djur. Älskar detta just nu!
1. Min man, och min pojkvän i min mans knä!
2. Jag och min nyvakna pojkvän
3. Kyckling och cashew biffar med thaibasilika on their way
Åttonde gången gilt
Jag börjar att blogga igen därför att min hjärna håller på att fullkomligt explodera, självantända. Jag bryr mig om alledeles för mycket saker, och engagerar mig i för mycket för mitt eget bästa. Det får blogg.se sortera. Varsågoda
Hej å hå
