Jag steg upp igår morse, laddad för andra dagen med jobb på SMHI. Jag är en riktig frukost och morgon människa, men denna morgon ville inte ens favo-frukosten infinna sig njutbar i gommen. Jag känner hur den fullständigt vrider och vänder sig i magen efter den blivit nedtvingad. Huggsmärtor i magen kommer med 10-minuter mellanrum och det smärtar så illa att jag börjar skaka och gråta. Det fortätter några timmar tills jag somnar av utmattning. Jag vaknar några timmar senare då magvärken lugnat sig, och försöker tvinga i mig dessa fantastiska fiskbullar jag pratade om. Ger upp. Somnar om och vaknar när Melker kommer hem från jobbet. Jag blir undersökt både två, tre, och fyra gånger. Han hittar ingenting mer än feber. Magsmärtorna fortsätter med jämna intervall tills jag får i mig 800 mg ipren. Jag fattar ingenting av detta? Idag är det lite bättre men magsmärtorna kommer fortfarande. Skit också! Denna lördag skulle bli så kul. Jag ÄLSKAR kulturnatten, och det var ju så kul att jobba på SMHI. Jag försöker att inte stressa upp mig pga allt detta, utan ge både kroppen och sinnet den tiden den behöver för att lungna ned sig och kureras. 

 

Det har verkligen varit jättekul att jobba främst bredvid mamma, men också se hur det går till på sjöfartsavdelningen och hur hängivna alla är. Min öron blev extra spetsiga (tänk er alvöron) när min arbetsgivare berättade om problematiken kring pirater och fartyg som försökte undvika dessa. Tänk att piraterna gör idag, 2013(!!!!) så stor sabotage att ca 8 personer från ett statligt verk måste sitta och aktivt ha ständig koll på diverse fartyg, och även ansvar för hela deras färd.