De två dagarna på skolan påminde mig väldigt mycket om förr, då jag alltid var yngst i alla sammanhang eftersom jag var överlägset yngst i min umgängeskrets. Förr var min ålder en orsak till irritation hos människor, främst tjejer. Idag känns det som att människor i min omgivning bryr sig väldigt lite om min ålder. Såhär i efterhand tror jag inte den känslan kommer från min nyvunna självkänsla, utan från att jag omger mig av människor med större insiktsfullhet. Å andra sidan smittar beteenden lätt av sig. Är jag osäker på om min ålder är kopplad till min personlighet, är det större sannolikhet att min omgivning kanske tror det. Även fast jag aldrig uttryckt ordagrant min oro kopplat till det faktumet, så är jag fast förankrad vid tanken om att människans undermedvetna känner av känslor och stämningar väldigt lätt. På skolan i Lillsved jag nu besökte i två dagar kändes det som förr. Alla var äldre än jag. Men skillnaden var att många uppskatta mig för det jag gjorde i min nuvarande ålder. Det gav mig så otroligt mycket kraft, om dom bara visste. Känner mig för närvarande odödlig.

 

 Som ofta har bilderna ingen speciell koppling till inlägget. Bilen nedan tycker jag bara är SÅ. FRUKTANSVÄRT. SNYGG. Min drömbil! Nedanför är min pojkvän, Cathrines barn, som däckat i min soffa efter 2 timmars skojbråk och lek. Det är så kul att skojbråka med Gibson. Han vet precis hur hårt han kan bitas utan att det gör ont, precis hur högt han får morra och skälla utan att någon störs. Dessutom kan han prata! Ska lägga upp en video någon gång där han pratar. Han har verkligen humor den där hunden.