Som ni alla förstått vid det här laget älskar jag träning, och det är 9/10 gånger den som ger mig ork till att lösa alla mina mindre problem. Jag vet vad träningen ger mig, men samtidigt är jag livrädd för att tappa precis det. Innan jag började med BodyAttack dansade jag mycket som träningsform. och den träningsformen gav mig samma glädje som träningen ger mig idag. Jag älskar fortfarande att dansa, men har åsidosatt den träningsformen av flera anledningar. Främst för jag behöver lägga mycket tid på att utvecklas fysiskt, vilket dansen aldrig kan ge mig vid det här laget. Dans för mig är en 100 % nöje, och en väldigt skön träningsform då jag slipper känna denna prestationsångest att lyfta tyngre, springa snabbare, springa längre, öka motstånd på spinningcykeln eller gå lägre i armhävningarna. 45 minuter sh'bam varje tisdag, som förvörigt är väldigt svettigt, är avkopplande. För många är gymmet i sig en prestationsångestframkallande (vilket sjujävla ord!) plats. Så är det inte alls för mig, tvärt om. På gymmet finns många av mina vänner som dessutom förstår och delar min främsta passion och intresse. 

För er som känner er pressade, stressade, hetsade eller av någon anledning har svårt att ta en paus från träningen, läs Fannys inlägg här. Fanny är en tjej vars blogg jag läst länge, och beundrar högt. 
http://bloggaromtraning.se/roethlisberger

Klippet är från SuperSaturday förra året! BodyJam körde jag mycket när jag tränade på WorldClass på pronova. Det är sjukt kul och stundtals lite utmanande koreografimässigt om man jämför med exempelvis zumpa, afro eller sh'bam. Dessutom tycker jag om att BodyJam för det mesta har house-ish musik. Jag gillar bäst slutspurten i det här klippet, det börjar vid 7.20.