Igår morse klev jag in relativt trött men stolt för jag orkade upp, in på skolgymmet. Det pumpades bra musik, högt dessutom vilket jag alltid saknar på gym här hemma. Likt förväntat var det ett gäng hängivna själar på gymmet som verkade helt oberörda av klockslaget. Jag hade tänkt att köra intervaller på löpbandet följt av underkroppsstyrka, gärna i någon smithmaskin.Löpbandet var upptaget och någon smithmaskin fanns inte. Skitsamma, jag kör någonting annat likagärna! Jag fumlade runt på gymmet likt jag alltid gör på nya gym. Det känns aldrig riktigt hemma även om det är samma muskelgrupper eller tillochmed samma maskiner. Jag letade efter någonstans att göra dips, tills jag hittade en plats i hörnet där jag istället tog med mig en bosuboll och körde varianter av plankan. Rent instinktivt började jag köra triset med 10 burpees, 1 minut plankan och 10 armhävningar med minimal vila. Jag sa "LUUUGN" till mig själv, då jag vet att jag nästintill bara tränar på det viset när jag är stressad. Jag ger på något sätt uttryck för min stress när jag stress-tränar på det sättet. Jag tog bort armhävningarna och körde "lugnt" med burpees och plankan. Tillslut blev löpbandet ledigt, och jag fick min halva vilja genom. Därefter var det dags för frukost och ännu en dag full av lektioner. Dagen svischade förbi, och sista lektionen var i princip dessa två dagars höjdpunkt även om allting var fantastiskt kul. 

 

Jag fick skjuts till stationen av en klasskamrat. Köpte sashimi på t-centralen och åt så det sprutade ur öronen på tåget hem. Jag tyckte portionen såg liten ut och var orolig att inte bli mätt då jag har lite svårt att liksom fylla magen. Om detta visade sig vara lite mat? HA, DET var ett roligt skämt!

 

Imorse köpte jag persikor på bondens marknad. Fick även smaka några fikon som jag hade på min 150 m långa färdväg hem. Observera min förstörda tumme efter allt bärande och kånkande på oergonimska och tunga handtag.