Mitt liv är till viss del väldigt enformigt. Bara det att jag försöker anpassa frukosttiden så matflowet passar bra till kvällsträningen säger en hel del om mitt liv. Jag trivs med det och gillar alla vardagsrutiner som ger framgångsrika resultat i stort och smått. Vanligtvis gillar jag inte ens att släppa på rutiner när det är helg. Men när jag har planerat en vilodag från träningen, som i morgon, brukar jag vara uppe lite längre kvällen innan. Även det säger en hel del om mig och hur mitt liv skulle vara om jag inte hade träningen i mitt liv. I morgon har jag inget jag måste vara utvilad och toppform för, och dagsformen får vara hur kass den vill. Jag sover även tills.. ja, jag vaknar. Jag stiger upp när flickekroppen tycker det är dags. Och dags brukar det i alla fall vara cirkus samma tid som vanligt då flickehungern sätter in runt 7 och fullkomligt vibrerar från magen och ut i hela kroppen. 

 

På tala om vilodagar är det ett begrepp som människor i träningsvärlden ofta svänger sig med, och häpnadsväckande nog börjar förstå vikten av. Det är lätt att ta en fysisk vilodag från träningen, även om det mentala fortfarande ofta fortfarande fokuserar på att få maximala resultat. Att "lyssna på kroppen" är likt "vilodag" en välanvänd fras men som däremot den stora massan ignorerat. Att lyssna på kroppen för mig handlar om att agera lyhört mot den. Att planera vilodagar är nödvändigt om man har i övrigt ett planerat träningsschema. Men skulle jag känna mig stark och energifylld, samt träningssugen, varför skulle jag ta en vilodag? Jag litar på min kropp och att allt den berättar för mig är sant. Att med en strålande dagsform tvinga mig sitta still är för mig minst lika plågsamt som att träna hårt då jag har en dålig dagsform eller är sliten. Människor lägger sig gärna i andras folks träningsscheman och tror sig veta någon om en annans kropp. Det är så ironiskt att höra en sådan människa be exempelvis mig att "lyssna på kroppen". 

 

Skriv gärna hur ni tänker angående vilodagar!