Jag hade laddat för ett långpass! 90 minuter spinning stod på träningsschemat. Jag vill börja variera min träning en aning genom att byta ut vissa korta pass, max 45 min höginstensiv intervallträning som jag ofta kör, till långpass. Och då passar det ju ypperligt att två spinningpass ligger efter varandra på vårt gruppträningsschema. Men väl på spinningcykeln var jag väldigt trött. Jag pressade mig själv genom 45 minuters intensiv spinning. Dags för pass nummer 2, och hela min kropp i princip kollapsar i takt med mitt sinne. Jag var helt gråtfärdig och kan inte tänka på annat än Melker och att sova. Jag har aldrig känt mig så svag i kroppen, någonsin. Och då har det ändå funnits dagar när jag max ätit isbergssallad, gurka och tomat och tränat två hård pass.
Jag brukar vara duktig på att pressa mig själv för att utvecklas. Övervinna mina gränser och vecka efter vecka nå högre höjder. Ibland större, ibland desto mindre. Men alltid högre, alltid något bättre varje pass. Men det här passet gick det verkligen inte att överträffa någonting jag åstadkommit hittils. Jag tog mig genom passet, men inte mer. Jag gick av cykeln efter 2 låtar på andra passet, inte för att jag ville, utan för att mina ben inte hade kraft nog att föra tramporna frammåt. Jag hade inte ens något motstånd på.
Under en längre tid har jag väl helt enkelt pressat mig för hårt, och kroppen valde att säga i från just denna torsdagkväll. Idag fick bli en total vilodag med mental rehab. Jag berättar för mig själv att gårdagen var OK, det gör ingenting, och jag har gjort mitt bästa. Att jag dessutom är duktig som steg av cykeln. Min kropp har även fått mycket och näringsrik mat spritt jämnt över hela dagen. Jag måste återgå till min vanliga, perfekta, energiska form snabbt nu! För på lördag, i morgon är det Super Saturday!! Det kommer bli en påfrestning heta duga på kroppen. Hård träning från 9.00 till 16, med korta pauser, samt lunch 1,5 timme. Lördagen blir desto längre! Detta kommer bli häftigt och fruktansvärt, utomjordiskt roligt.
